Bilden som språk fortsättningskurs

På väg mot ett eget, självständigt skapande

IMG_2605 kopia                      IMG_2609 kopia

På fortsättningskursen är det äntligen dags – nu ska var och en fortsätta sin individuella resa med bilderna och börja formulera sina uppgifter själv. På introduktionskursen har vi arbetat oss genom en mängd grundläggande uppgifter. Vi har skapat ett gemensamt språk, studerat olika sätt att arbeta med bilder och lärt oss en problemlösningsmetod som vi tillämpar i den kreativa processen. Det är ett stort steg att själv fundera vad man vill arbeta med och försöka nå sitt individuella mål.

Även om bildspråket har vissa allmänna lagbundenheter och ett slags grammatik, så är vi alla individer med olika temperament, personlighet, handlag och målsättningar. Varje enskild person ser världen på sitt eget unika sätt beroende på det individuella medvetandet, hur vi  upplever världen och vad vi vill berätta om den i våra bilder. Det kanske inte räcker med att kunna skapa en bra bild – jag vill också uppleva att det är min bild, min berättelse om världen. Hur ska man veta vad man vill och kan man styra sitt skapande i önskad riktning? Målet är att steg för steg arbeta sig fram emot detta.

Till fortsättningskursen kommer var och en utgående från exakt den punkt där man befinner sig i sitt skapande. Med sig till kursen har man en frågeställning som man har planerat att arbeta med. Det första vi gör är att gå igenom vars och ens funderingar och vi ser på bilder som deltagarna har med sig. Ibland har man en självklar väg att slå in på, man är redan inne i en god process och det är bara att fortsätta. Men så är det inte alltid i målarens värld. Om man har kört fast och kommer tomhänt, så hjälps vi med gruppen åt att fundera varför och var i processen man stagnerat och så försöker vi staka ut en ny konstruktiv väg att slå in på. Det är värdefullt att tänka igenom vad som gjort att man tappat tråden eller sugen så att man kan undvika liknande situationer framöver och också blir alltmer kapabel lösa motsvarande problem på egen hand när de dyker upp i framtiden.

Vad gör man, när man upplever att man har kört fast och allt känns som en sluttande backe som utmynnar i ett ingenting och lusten att måla var borta. Hur ska man få tillbaka lusten och flödet när man hamnat i en återvändsgränd? Finns det någon liten intuition som kan visa vägen och kan man ställa upp någon form av ramar för att komma in i ett dynamiskt flöde? Det är inte alltid man kan få allt man vill ha på en gång, man får spjälka upp saker i mindre bitar och erövra dem en åt gången. Och när det handlar om att ens skapande hamnat i en återvändsgränd, är den enskilt viktigaste biten att få tillbaka lusten, skaparglädjen. Finns det ingen lust, kommer man knappast att måla och då finns det ju inga bilder att diskutera och använda som utgångspunkt för fortsatt arbete heller. Det gäller att prioritera och hitta den punkt där det igen blir möjligt, meningsfullt och roligt att skapa. Då burkar det mesta lösa sig med tiden.

Ibland har man ingen tydlig väg framåt, ingen plan, även om lusten att skapa bilder är stor. Och frågor som hänför sig till bildskapandet låter sig inte alltid så lätt formuleras i ord. Inte alls en sällsynt situation för bildskaparen, tvärtom. Man kanske målar objektivt sett fina bilder, men känner inte att det man håller på med är ens grej. Och det bara räcker inte till för att ge mening åt skapandet, att andra uppskattar det man gör och tycker det är fint, medan man själv känner sig tom och på sidan av i förhållande till sitt skapande. Vad kan man göra för att ändra på sin situation?

På fortsättningskursen väljer man själv om man vill teckna eller måla eller om man vill göra bådadera. Man kan också befinna sig i ett läge när man inte vet vad man vill, när behöver gå igenom äldre bilder, söka samband eller göra research för sitt nästa steg. Allt det här görs tillsammans med gruppen och genom individuell handledning.

Eftersom vi alltid är max sju deltagare på bildkurserna finns det gott om tid att fördjupa sig i vars och ens individuella frågeställningar och skaparpersonlighet, fundera, diskutera och planera. Jag hinner också konkret sitta ner tillsammans med var och en och måla, titta hur varje deltagare konkret gör, för att se exakt i vilket moment, var och varför problem uppstår och fundera hur man kunde lösa problemet. Måleriet är praxis, något man gör och där man ständigt tar ställning till det föregående penseldraget. Måleriet är i direkt relation till vilka material vi har och hur vi använder dem och hela vår kropp. Så ofta kan ett problem som känns nästan oöverkomligt lösas med bara en liten justering i hur man går tillväga. Det svåra är, åtminstone i början, att själv få syn på det lilla moment där problemet uppstår.

Den här helgen innebar stora förändringar i många deltagares skapande process. Alla antog nya utmaningar och tog sig långa vägar utanför sin komfortzon. Mycket kom att handla om hur färger beter sig och om frihet och stringens i måleriet. Hur kan man behålla den måleriska friheten, utan att allt bara flyter ut i formlöst blurr och hur kan man skapa stringens utan att bilden blir stel och för strikt? Hur mycket och på vilket sätt man vill ha frihet och stringens varierar från individ till individ.

Axplock

Studier i hur olika slag av färgad grund påverkar färgerna. Förr i tiden målade man ofta på färgad grund. Till och med en mycket ljus grund påverkar slutresultatet väldigt mycket. Om grunden är kall eller varm, klar eller bruten inverkar också.

IMG_2465 kopia

IMG_2604 kopia

IMG_2598 kopiaIMG_2599 kopia

Är målningarna är färdiga så här, med sina intensivt färgade delar på den ljust färgade grunden, då de starkare målade partierna blir nästan som föremål eller rum på en yta. Eller vill man ändra på hela grundkonstellationen genom att beskära målningen? Och om man beskär, hur mycket vill man beskära och varför? Vill man bevara något av grunden, som en del av den färdiga målningen eller vill man ta bort allt av den ljusa bakgrunden, så att man får en helt annorlunda bild? Det finns ofta många bra och fungerande lösningar – det handlar bara om helt olika berättelser. Vilka bilder upplever jag som mina egna, som de berättelser och visioner just jag vill skapa? En målning är inte alltid färdig i och med att man har målat färdigt. Ofta kvarstår frågeställningar om och hur man eventuellt vill beskära. Besluten behöver få tid att mogna och det kanske krävs att man målar lite fler bilder i samma serie för att veta hur man vill ha det i slutändan. Nedan en lek med beskärning:

IMG_2598 kopiaIMG_2598 kopia3

IMG_2598 kopia5

IMG_2599 kopiaIMG_2599 kopia2

IMG_2599 kopia 3IMG_2599 kopia

 

IMG_2622 kopia                                    IMG_2622 kopia2

IMG_2622 kopia3                                         IMG_2622 kopia4

IMG_2622 kopia4IMG_2622 kopia5

 

IMG_2631 kopia          IMG_2631 kopia besk

IMG_2632 kopia      IMG_2632 kopia

IMG_2633 kopia          IMG_2633 kopia 2 besk

 

Att man kört fast och tappat tråden utesluter inte att man med lite god planering kan man komma in i ett riktigt bra flyt till och med väldigt snabbt. Då kan en helgs produktion se ut så här:

IMG_2471 kopia       IMG_2511 kopia

IMG_2475 kopia     IMG_2476 kopia

IMG_2482 kopia    IMG_2514 kopia

IMG_2530 kopia        IMG_2484 kopia

Valörteckningar i kol:

IMG_2566 kopia               IMG_2569 kopia                 IMG_2570 kopia               IMG_2571 kopia

Och till slut massor av underbara färger, från abstrakt till figurativt:

IMG_2447 kopia       IMG_2623 kopia

IMG_2496 kopia        IMG_2497 kopia

 

IMG_2625 kopiaIMG_2624 kopia

 

IMG_2636 kopia                       IMG_2637 kopiaIMG_2640 kopia     IMG_2641 kopia

IMG_2644 kopia                             IMG_2642 kopia

 

IMG_2557 kopia       IMG_2457 kopia

 

IMG_2576 kopiaIMG_2578 kopia

IMG_2591 kopiaIMG_2592 kopia

IMG_2593 kopia

Var och en har nu en uppgift med sig hem, något konkret att arbeta vidare med. Det ska bli spännande att träffas i januari och se hur var och en har gått vidare med sina utmaningar.

 

Summan av en sommar – Kesän helmet

Det hinner hända mycket under en sommar. En härlig tid för resor, utställningar och undervisning. När det börjar höstas har man ro att sitta inne, se tillbaka och skriva lite.

Kesän aikan ehitii tapahtua paljon. Kesä on ihanaa matkustamisen, näyttelyjen ja opetuksen aikaa. Kun syksy tulee malttaa istua sisällä, katsoa kuvia ja kirjoittaa vähäsen.

Norra Dörren

Sommaren började med en utställning på Galleri Norra dörren. Här ställde jag ut en del av mina akvareller ur sviten ”Mänskan är ett hus”. Jag har ställt ut samma svit på Galleri Kapriisi i november 2014, men då i en helt annan uppsättning. Då hade jag inte många timmar på mig för upphängning och allt behövde planeras redan hemma, så långt det gick. Då ställde jag ut serier bestående av flera akvareller i kombination med oljor. Nu på Norra Dörren hade jag lyxiga 2-3 dagar på mig för upphängningen och ville ställa ut enbart akvareller, första gången i mitt liv. Jag ville se hur verken och stämningen förändrades, när oljorna föll bort. Det är intressant hur samma verk i en annan konstellation, i ett annat rum och under en annan årstid kan bli till något helt annat. En fin upplevelse att bli inbjuden som första utställare till Ålands konstförenings nya galleri.

Kesä alkoi ”Ihminen on talo” näyttelyllä, jossa esitin akvarelleja. Olen esittänyt saman teoskokonaisuuden mutta ihan eri kokoonpanossa Galleria Kapriisissa marraskuussa 2014. Silloin minulla oli vain muutama tunti aikaa tehdä ripustus ja kaikki piti valmistella niin pitkälle kuin vain mahdollista jo kotona. Silloin esitin akvarelleja pikemmin useamman teoksen sarjoina yhdisteltyinä öljymaalauksiin. Tällä kertaa minulla oli pari kolme päivää aikaa ripustaa ja päätin ensimmäistä kertaa elämässäni esittää ainoastaan akvarelleja. Halusin nähdä miten se muuttaa näyttelyä ja tunnelmaa, kun öljyt jätetään pois. On aina yhtä kiinnostavaa nähdä miten teokset muuttuvat uudessa kokoonpanossa, eri tilassa ja eri vuodenaikana. Oli hieno kokemus saada kutsu ensimmäisenä taiteilijana Ahvenanmaan taideyhdistyksen uuteen Norra Dörren galleriaan.

Bilder från utställningen på Norra Dörren / Kuvia Norra Dörren näyttelystä

IMG_1915 kopia   IMG_1924 kopia

 

IMG_1921 kopia   IMG_1925 kopia

 

IMG_1926 kopia   IMG_1935 kopia

Bilder från Galleri Kapriisi 2014 / Kuvia Galleria Kapriisista 2014

IMG_1557 kopia    IMG_1558 kopia

IMG_1567 kopia

‘the apARTment project’

Nästa projekt var att åka över till Stockholm och hänga upp målningar i samband med Maria Johanssons projekt. I ”the apARTment project” har Maria samlat ihop intressanta konstnärer i olika länder, som hyr ut en del av sina hem eller en plats där mänskor kan komma och bo med konsten. Hon bjuder själv in konstnärer att ställa ut i sin lägenhet i Stockholm, där folk kan boka in sig. Att ställa ut bilder av ett hem i ett annat hem blev en intressant frågeställning. Mina målningar är målade av vårt hem på Åland och nu är de på besök i Stockholm. I oktober blir det vernissage. Om du vill veta mer, kolla in http://www.theapartmentproject.net/

Seuraava projketi oli lähteä Tukholmaan ripustamaan maalauksia Maria Johanssonin ”the apARTment projectin” yhteydessä. Maria on koonnut taitilijoita eri maista jotka tarjoavat jonkunlaisen taiteellisen ympäristön vuokrattavaksi vierailijoille. Hän kutsuu myös taiteilijoita esittämään teoksiaan Tukholman kodissaan, jonne ihmiset voivat hakeutua viipymään taiteen parissa. Kiinnostava haaste oli esittää kuvia omasta kodistaan toisen ihmisen kodissa. Eli nyt kotimme Ahvenanmaalla on vierailemassa Tukholmassa. Lokakuussa on avajaiset. Jos haluat tietää lisää katso http://www.theapartmentproject.net/.

IMG_2041 kopia   IMG_2066 kopia

IMG_2070 kopia   IMG_2065 kopia

IMG_2044 kopia    IMG_2055 kopia

Pekkala

En av sommarens absoluta höjdpunkter var inbjudan till konstsymposiet på Pekkala gård som är belägen i en fin gammal kulturmiljö i Ruovesi. Inom ramen för Tiina Lamminens doktorsstudier ordnades ett tre veckor långt konstsymposium i Pekkala. Landskapet i Ruovesi var temat. I de här landskapen har många stora konstnärer målat, bland andra Ellen Thesleff och Akseli Gallen-Kallela. I Ruovesi finns också den berömda Runebergskällan. Den första veckan undervisade och målade de konstnärer som var inbjudna som lärare tillsammans med en grupp kursdeltagare. Lyxigt att få arbeta med duktiga professionella kollegor, Markku Arantila, Pekka Hepoluhta och Aino Ulmanen. Pekka och Markku har i tiderna har varit mina egna lärare när jag gick på konstskola. Att undervisa och måla tillsammans är så roligt. För det mesta är man väldigt ensam som konstnär och det är sällsynt med tillfällen där man kommer åt att måla och diskutera tillsammans med kollegor. Tiden i Pekkala blev också ett speciellt ljust sommarminne, eftersom de problemställningar jag vänt och vridit på i fyra års tid i mitt eget måleri äntligen verkade hitta en lösning. Att verkligen känna att man har flyt är inget man förunnas varje dag i sitt skapande. Den första veckan avslutades med en samutställning med elever och lärare i galleriet Ruoveden Viljamakasiini . Symposiet fortsatte två veckor då nya inbjudna konstnärer både från Finland och utomlands skapade konst enskilt och tillsammans, varefter en utställning med verken som skapats på plats hängdes upp. Nästa sommar blir det en resa till Pekkala igen!

Kesän ehdottomiin kohokohtiin kuului kutsu taiteilijasymposiumiin Pekkalan kartanossa, joka sijaitsee Ruoveden vanhassa, kaunissa kulttuurimaisemassa. Tiina Lammisen tohtorinopintojen yhteydessä järjestettiin kolme viikkoa pitkä taiteilijasymposiumi ja teemana oli havaintomaalaus ja Ruoveden maisema. Näissä maisemissa moni suuri taiteilija on maalannut, mm Ellen Thesleff ja Akseli Gallen-Kallela. Ruovedellä sijaitsee myös tunnettu Runebergin lähde. Ensimmäisenä viikkona kutsutut taiteilijat jotka toimivat opettajina ja maalasivat kurssilasten kanssa. Viikko päättyi yhteisnäyttelyyn Ruoveden Viljamakasiinissa. Voi mitä ylellisyyttä saada opettaa ja maalata ammattitaitoisten kolleegojen kanssa, Aino Ulmasen, Pekka Hepoluhdan ja Markku Arantilan. Markku ja Pekka olivat opettajina taidekoulussa kun aikionaan opiskelin taiteilijaksi. Taiteilijan työ on usein hyvin yksinäistä ja on harvinasita päästä maalaamaan ja keskustelemaan näin inteniivisesti kolleegojen kanssa. Pekkalan aika jäi aivan erityisellä tavalla valoisaksi muistoksi, kun vihdoin neljän vuoden kääntämisen ja vääntämisen tuntui että omassa maalaamisessani löysin mitä olenkin etsinyt. Ei todella mitään joka päiväistä autuutta saada nauttia niin suuresta flow-elämyksestä omassa työskentelyssään. Symposiumin seuraavina viikkoina Pekkalaan tuli lisää taiteilijoita eri puolelta Suomea ja ulkomailta ja maiseman havaitseminen ja taiteen luominen jatkui. Nämäkin teokset esitettiin Viljamakasiinissa. Ensi kesänä taas Pekkalassa!

Kursdagen avslutades alltid med genomgång av verken. Kussipäivän päätteeksi oli aina yhteiskritiikki.

IMG_2266 kopia   IMG_2330 kopia

Murole: Ellen Thesleffs minnesmärke och den vackra forsen. Ellen Thesleffin muistomerkki ja vaikuttava koski.

IMG_2375 kopia  IMG_2364 kopia

Fullt ös. Työn touhussa.

IMG_2104 kopia    IMG_2103 kopia

Utställning i Viljamakasiini. Viljamakasiinin näyttely.

IMG_2433 kopia  IMG_2432 kopia

IMG_2414 kopia   IMG_2410 kopia

IMG_2407 kopia   IMG_2411 kopia

Mitt eget bidrag till utställningen. Oma näyttelyosuuteni:

IMG_2390 kopia

Esbo – Espoo

Mera undervisning, den här gången inom ramen för Esbo arbis. Bilden som språk introduktionskurs i teckning. Vi hann med föreläsning och samtal om kreativ problemlösning, bildskapande och hur hjärnan fungerar och med massor massor av övningar och genomgångar.

Lisää opetusta, tällä kertaa Esbo arbiksen järjestämä Kuva ja kieli – piirtämisen perusteet. Ohjelma koostui luennoista ja keskusteluista luovasta ongelmanratkaisusta, kuvan luomisesta ja siitä miten ihmisen aivot toimivat. Ja tietenkin paljon paljon käytännön tehtäviä ja yhteisisiä kritiikkejä.

IMG_0676 kopia   IMG_0678 kopia

IMG_0686 kopia

Foton av Johan Silén / Valokuvat Johan Silén

Konstrundan – Öppna ateljéer – Avoimet ateljeet

Sommaren avslutades traditionellt med konstrundan då jag hade glädjen att träffa över hundra besökare. Så här såg det ut i år.

Kesä päättyi perinteisesti Konstrundanin avointen ateljeiden viikonloppuun ja minulla oli ilo tavata yli sata vierailijaa. Tällaiselta näytti tänä vuonna.

11906819_1181309318552420_2597988820808564727_o

11942203_1181307188552633_6868974648238063585_o

11921786_1181307478552604_4162030476566158356_o

11921837_1181307648552587_5695033634358963004_o

10714278_1181308598552492_3208726197589192476_o

1517997_1181310078552344_2079308086110912176_o

11864803_1181308005219218_5826826875174549415_o

10838099_1181308258552526_3323012279445739756_o

11895082_1181308161885869_4678748043443521101_o

11896367_1181308051885880_6454194713524737123_o

10655246_1181308315219187_6237795063408345531_o

Bilden som språk, kurshelg 3 /4 – Kuva ja kieli, viikonloppu 3/4

Färg, det var temat för den här helgens kurs. Och det tog inte alls länge förrän färgerna i ateljén lyste i kapp med vårsolen utanför. Först tog vi oss en ordentlig funderare på varför färg är ett så oöverskådligt och på många sätt trassligt område och därefter blev det en portion färglära. Allt i syfte att kunna förstå målarens specifika behov och utmaningar. Mest övade vi oss att välja färg och blanda färg, två saker som spelar en enorm roll för slutresultatet, men som ofta är helt förbisedda i undervisningen. Och när vi hade kommit en bit på vägen kikade vi lite på möjliga kommande tillämpningar av våra övningar och rutor. Nästa helg är det dags att smaka på den biten. Färgerna slutar aldrig överraska. Finns det en sak som är säker när det gäller färg, så är det att ingenting är säkert.

Tämän viikonlopun teemana on väri. Ei kestänyt kauan ennenkuin värit kilpailivat ateljeessa ulkona paistavan kevätauringon kanssa. Ensin pohdimme miksi väri on alueena niin haasteellinen ja sen jälkeen oli väriopin aika. Tavoitteena maalarin todellisuuden, tarpeiden ja haasteiden ymmärtäminen. Liiankin usein värien valitseminen ja sekoittaminen on asia joka on opetuksessa hyvin sivuutettu – vaikka sillä on niin valtava vaikutus lopputulokseen. Väriympyröitä maalattiin ja väreja sekoitettiin ja sen jälkeen mietimme miten näitä harjoituksia voisi soveltaa käytännössä. Ensi viikonloppuna pääsemme jo maistamaan näitä herkkuja. Värit yllättävät aina. Yksi asia värin suhteen on vuorenvarma – nimittäin se ettei mikään ole varmaa.

IMG_2076       IMG_2093

IMG_2109        IMG_2082

IMG_2112       IMG_2108

IMG_2101       IMG_2091

IMG_2088        IMG_2092